Fotografen

Jag fick boken Fotografen av Eva Rydinger via En bokcirkel för alla. Jag läste ut den och var på gång med ett inlägg den 27 maj, när det var slutdatum. Men sedan fick jag veta att datumet var framflyttat och då slog latmasken till. Så därför kommer blogginlägget först nu.

Så här presenteras boken i informationsmaterialet från "En bokcirkel för alla":

"När mamman dör återvänder fotografen Vanja till sin skånska barndomsstad. Bakom sig lämnar hon en man hon kanske älskar och lägger för fyrtiotredje gången en avverkad relation till sin samling.

Men efter en blöt kväll är katastrofen ett faktum. För första gången har någon fått kännedom om hennes allt mer ohållbara livsstil.

I denna stund inser Vanja att hon måste göra upp med sitt förflutna, och tar hjälp av de kvinnor som hon fotograferar. Hon zoomar in och ut, en blus glider av, en tatuering blir hel och en skalbagge hittar hem. Men vad händer när kameran slutligen vänds mot Vanja själv?"

Jag läste med nöje den här boken. Jag hade lite svårt att komma igång, men efter ett par kapitel blev det flyt och driv i läsningen. Vanja är intressant. Hennes bakgrund och val är intressanta. Jag gillar tanken med hennes hjärtesamling - ett hjärta för varje bruten relation - och att hon sedan bestämmer sig för att ge bort hjärtan till kvinnorna hon möter i en slags rening. Jag fascineras av porträttet av mamman och Vanjas relation till henne. Jag bekymrar mig för Vanja och vill henne väl. Vanja stannar hos mig efter läsningen.

Däremot kände jag mig inte helt övertygad om den förlösande kraften i Vanjas kamera. Det går så lättvindigt. Kan det verkligen vara så? Hon möter kvinnor, pratar lite med dem och vips så har de knäppt upp blusen och låter sig fotograferas nakna. Njaje, jag köper det inte helt. Det går för snabbt.

Men på det hela så tyckte jag mycket om boken. Det här är Eva Rydingers debutroman (utgiven på Ordberoende förlag) och jag ser fram emot att läsa mer av henne.


Så här twittrade jag om boken: