En sån där vidrig bok där mamman dör

Upptäckte ju Sonya Sones för en tid sedan, så när jag såg den här i hyllan på bibblan nappade jag åt mig den. En sån där vidrig bok där mamman dör är precis just det. Rubys mamma går bort och Ruby tvingas flytta femhundra mil bort från sina vänner och sin pojkvän för att bo med en far som hon aldrig haft någon kontakt med.
Det kan tyckas som att Ruby har hamnat i paradiset. Hennes far bor i Los Angeles och är en berömd filmstjärna. Han har ett fantastiskt hus (granne med Cameron Diaz) där han har inrett hennes drömrum och han skämmer bort henne med lyxiga saker och kläder. Men Ruby gråter och längtar. Efter sin mamma, efter sin pojkvän, efter sina vänner, efter att allt ska vara som förut.

Pappan anstränger sig för att hon ska trivas och försöker nå fram till henne, men hon har redan innan bestämt sig för att det är för sent. Har han inte funnits för henne tidigare, så är det ingen idé nu.

Men det finns ju saker med det nya livet som inte är helt avskyvärda. Pappans trevlige assistent Max som blir som en slags storebror för Ruby. Och hur kommer det sig att att hon kommer på sig själv med att flirta med Wyatt när hon är förälskad i Ray?

Jag uppskattar mycket Sonya Sones sätt att berätta, med korta stycken i en slags brev-dagbok-poesiform. Ruby är så ledsen och anstränger sig så mycket för att inte släppa någon in på livet. Det är ingen överraskning att det blir bra till slut, men vägen dit är bra läsning.