Inga kelgrisar, inga styvbarn

Det här är nog den i särklass äckligaste bok jag har läst! Jag vet inte helt hur jag ska beskriva handlingen, men hyreshuset den utspelas i är verkligen inget ställe man vill spendera någon längre tid och tycker man att råttor är äckliga redan innan, så är det inget mot vad man tycker efter att ha läst den här boken.

Förlaget presenterar handlingen så här:

"Ett typiskt hyreshus. En trappuppgång med fyra lägenheter. På utsidan liknar det gula tegelstenshuset en folkhemsidyll, men innanför väggarna lurar ondskan.

Astrid har alltid vetat att det var något fel på hennes son. Ingen trodde henne. De sade att hon var en dålig mor. Att det var henne det var fel på. Men ingen visste det som Astrid visste. För de hemliga gästerna som plötsligt börjar dyka upp kan hon berätta sanningen om vad som hände Caroline och de andra.

Någon gör inbrott i Annas lägenhet. Ingen tror henne. De säger att hon inbillar sig. Anna har ju alltid varit annorlunda. Speciell, som Kristoffer sade. En enda person tar henne på allvar.

Långsamt förs läsaren djupare in i husets hjärta där skuld, vrede och galenskap brottas med hopp och naivitet, och där alla inblandades tillvaro redan står på ända. Samtidigt sänker sig en stank av förruttnelse över byggnaden."

Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Siegsgård är en bladvändare - en riktigt, riktigt äcklig och obehaglig sådan. Men väldigt bra!
Sa jag att den var äcklig?

---

Inga kelgrisar, inga styvbarn
Författare: Cia Sigesgård
Förlag: Kalla kulor (2014)
ISBN: 9789187049484
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris