Marionetternas döttrar

Marionetternas döttrar av Maria Ernestam är en riktigt bra bok!

Den här boken har jag haft obloggad länge, så jag minns inte handlingen i detalj, utan lånar förlagets beskrivning:

"En varm sommardag i början av åttiotalet gör den elvaåriga Mariana en fasansfull upptäckt. Fastbunden på en av hästarna på familjens karusell snurrar hennes pappa runt runt. Skjuten till döds. En syn som hon sedan dess har tvingats leva med.

Drygt trettio år senare bor hon kvar på samma lilla ort, där hon säljer antika leksaker, marionettdockor och masker i den affär som har gått i arv sedan hennes farföräldrars tid. Hennes man och dotter befinner sig utomlands, och Mariana ser det som ett tillfälle att tänka över vad hon vill med sitt liv. Som alltid har hon ett stort stöd av sina systrar som bor i närheten.

Samtidigt flyttar amerikanen Amnon Goldstein till orten för att rusta upp det gamla bageriet. Han ska skriva en bok om sin pappa som under andra världskriget skickades dit som flyktingbarn undan nazisterna. För att samla material söker han upp den ena efter den andra av invånarna, och med sina frågor och samtal vinner han mångas förtroende. Utan att kunna värja sig berättar de om sina liv, hemligheter och önskningar. Bekännelser som får dem att göra saker som de inte brukar och aldrig tidigare vågat.

Men alla ser inte med blida ögon på Amnons närvaro. Och när otäcka och oförståeliga saker sker förstärks motståndet. I sökandet efter vem Amnon egentligen är rivs begravda minnen upp och Mariana och hennes familj måste konfrontera den tragedi som aldrig fått sin förklaring."

Det är en fascinerade, gripande och välberättad historia och, som alltid hos Maria Ernestam, med en alldeles speciell stämning och ett vackert språk.

Rekommenderas!