Kriget är slut

Kriget är slut är skådespelaren Morgan Allings självbiografiska uppväxtskildring. Det är sannerligen ingen rosenskimrande historia. Hans mor var alkoholist och klarade inte av att ta hand om Morgan och hans lillebror Stefan. Polisingripande, fyllefester och till och med misshandel var vardagsmat för de båda pojkarna. Deras fyra äldre syskon är redan omhändertagna. När Morgan är fyra år hamnar han och brodern på barnhem och så småningom i fosterfamilj. De blir skickade från fosterfamilj till fosterfamilj och så småningom separeras bröderna. Vändpunkten i den här rotlösa tillvaron kommer när Morgan kommer till familjen Alling och fosterfadern Martin. Han ställer krav, men visar också att han tycker om Morgan. Han blir accepterad och älskad.

Jag blir väldigt berörd av den här boken. I sin strävan och önskan att hitta en plats i tillvaron och att bli omtyckt blir Morgan klassens pajas - ja, eller en pajas i alla situationer - och det är något så desperat och sorgligt över hela den rollen. När han sedan hittar teatern och kan få utlopp för "pajaskonsterna" på scenen faller bitarna på plats - både för Morgan och mig som läsare.

Jag blir ledsen och vemodig av hans beskrivning av relationen till Stefan. Han är ju knappt mer än en bebis när de tas ifrån mamman och redan innan täcker Morgan upp för sin bror och skyddar honom. Senare, i en hjärtskärande episod i boken, sviker Morgan sin bror för att bli accepterad av några andra "coola" barn. Det är så sorgligt att de två som haft varandra som fast punkt skiljs åt och att de aldrig hittar tillbaka till varandra.

Läsvärd!