Edward Finnegans upprättelse

Roslund och Hellströms deckare har fått mycket uppmärksamhet, så jag tänkte att jag också skulle ta och läsa en av dem. Jag nappade åt mig Edward Finnegans upprättelse när vi hade bokbyte på jobbet.

Handling:
En man arresterad för misshandel på en Finlandsfärja och när kriminalkommissarie Evert Grens och hans kollegor börjar utreda fallet upptäcker de att mannen lever under falsk identitet.
Ganska snart uppdagas hans riktiga identitet, men också att han enligt alla papper borde vara död - avliden i ett amerikanskt fängelse där han satt dömd till döden för mord. Kan det vara möjligt att någon har kunnat iscensätta sin egen död och rymma från ett "maximum security prison"?
Stockholmspolisen får ett komplicerat fall på halsen. Det blir också ett fall för politiker och diplomater då detta visar sig bli en stor prestigeförlust för USA och de verkligen inte tänker låta ett litet pluttland som Sverige diktera några villkor.

Det här gillar jag med boken:
Att den belyser problematiken med dödsstraff på ett trovärdigt sätt. Som läsare får jag inblick i hur "båda sidor" resonerar och ingendera sida är helt svart eller vit. Boken är inte hjärtat i halsgropen-spännande men har bra läsdriv.

Det här gillade jag inte så mycket:
Att berättelsen hoppade väl mycket mellan olika personer. Jag tyckte också att det var ett evigt tjat om Evert Grens fäbless för Siw Malmkvist och hennes musik. Dessutom var motivet och upplösningen lite väl långsökt för min smak.

Det var dock ganska nöjsam läsning och jag kan nog tänka mig ytterligare någon bok av författarparet om jag skulle springa på någon.