Señor Peregrino

Jag har länge varit sugen på att läsa något av Cecilia Samartin och nu skrev jag upp hennes namn på min boktolva för att vara säker på att det blev av. Señor Peregrino hittade jag i bokbytarhyllan på jobbet, så den fick följa med hem.

I ett försök att slå två flugor i en smäll valde jag den här boken i Nilmas "läsa jorden runt"-utmaning för för att representera Sydamerika/Latinamerika. Nu var det ju bara början som utspelades i Mexico, men det får ändå räknas.

Jamilet föds med ett skrämmande födelsemärke och blir utstött i den lilla byn i Mexico där hon växer upp. När hennes mamma dör finns det inget som håller henne kvar, utan hon flyr på ett dramatiskt sätt över gränsen till USA. Hon får bo hos sin moster och hennes plan är att tjäna ihop pengar för att kunna ta bort födelsemärket. Hon lyckas med falska papper få arbete som skötare på ett mentalsjukhus. Där träffar hon den excentriska Señor Peregrino. Han är bufflig och otrevlig, men snart lär de känna varandra och Jamilet börjar se fram emot att gå till jobbet. Señor Peregrino upptäcker att Jamilet inte kan läsa och skriva och börjar undervisa henne. Samtidigt berättar han en fantastiskt historia om hur han i sin ungdom påbörjade en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela.

Vänskapen som sakta växer fram mellan Jamilet och Señor Peregrino skildras med värme och berättelsen från pilgrimsvandringen är mycket målande. Det är lite spännande att inte veta om eller hur mycket av hans berättelse som är sann. Men det spelar egentligen igen roll - en god berättelse är en god berättelse oavsett. Jag tyckte mycket om stämningen i den här boken och är glad att jag har en bok till av författaren hemma.

Bokälskling? Det är inte bara jag som tycker om den här boken. I Norge har hon passerat både Dan Brown och Stieg Larsson på bästsäljarlistorna och 2010 vann Cecilia Samartin priset för "Bästa roman" på The International Latino Award.